Enköpings Golfaren Arvid Bengtson

Jag har precis avslutat höst säsongen mitt tredje år på Shorter College. När jag kom tillbaka till skolan i augusti kände jag att ja ville lägga ner lite mer krut och energi på golfen än vad jag har gjort tidigare år för att se hur bra jag verkligen kan spela. Årets första tävling spelades i Birmingham, Alabama, på en vattensjuk bana och det regnade konstant första dagen. Varken spelet eller motivationen var på topp och jag slutade någonstans i mitten på resultattavlan. Inför andra tävlingen, som var på hemmaplan, kände jag att bra spel fanns i kroppen och att en topp placering fanns inom räckhåll. Första rundan kändes bra och jag var nöjd med mitt resultat fast jag låg 4a slag efter ledaren med mina 72 (E) slag. När det var dags att slå ut på andra rundan dagen efter sa jag till mig själv att jag måste gå för allt och inte hålla igen för att ha en chans på en bra placering. Det började bra och jag var redan efter fyra hål tre under par. Jag avslutade de första nio hålen med birdie på hål sju och nio, för att bli fem under par. Sista nio började inte lika bra med en bogey på hål tio, men jag lyckades göra tre birdies in och sköt 65 (-7).  Efter en väldigt lång väntan på de spelare som var före mig kom äntligen sista gruppen in och med glädje såg jag att ingen lyckades spela bra och segern var ett faktum.

En vecka efter första segern flög vi upp till Illinois för att spela PGA tour banan TPC deer run.

Efter ett inspelsvarv i 10 grader, snålblåst och duggregn så kändes de som att de bra spelet fortfarande fanns där. Med nyvunnet självförtroende gick jag ut första varvet och sköt 69 (-2), jag hade en ledning med två slag till nio spelare som delade andra platsen. Dag två kändes riktigt bra när jag värmde upp och jag lyste nog självförtroende. Men, jag tror att jag hade helt fel attityd redan innan jag gick ut. Jag trodde att allt skulle gå lika bra som dagen innan utan att jag skulle behöva anstränga mig alls. Efter nio hål var jag +7 och de kokade inombords. Jag avslutade de sista nio hålen -1 och landade på 77 (+6) slag och jag tappade min första placering och slutade på en 5e plats, fyra slag efter vinnaren.

Direkt efter tävlingen flög vi tillbaka till skolan och vi fick 2 timmar på oss att packa om väskorna för en ny tävling nere i Destin, Florida. Vädret och banan var helt perfekt så de fanns inget att klaga på. Första rundan började riktigt bra med birdie på både hål 1 och 2. Jag spelade bra hela varvet och rundan slutade med 68 (-4). Efter första dagens spel låg jag på andra plats, ett slag efter ledaren.

Eftersom mitt lag och ledarens lag slutade på samma resultat efter första rundan fick vi spela med varandra andra rundan. När vi stod på tee och skulle slå ut kändes det mer som att jag skulle gå ut och spela match spel än slag spel och jag sa till mig själv att jag får verkligen inte släppa taget som jag gjorde senaste tävlingen. Jag började bra med birdie på första hålet igen och allt kändes bra. Vi hade en bra match hela varvet och efter att jag gjort birdie på hål 11 och 12 låg jag 1 slag före totalt. Men med bogey på hål 13 och 14 var ledningen snabbt borta. Jag var två slag efter när vi gick upp på sista hålet, en par 5 som jag kunde nå på två slag. Jag var uppe på green på två medans ledaren slog sitt tredje slag 15 meter över green. Jag kände direkt att en två putt skulle räcka för att hamna på samma resultat. Han slog sin chip 5 meter förbi hålet och det var min tur att putta. Jag slog en riktigt bra putt som precis gick utanför hål kanten och stannade lite mer än 1 meter förbi hålet. Han missade sin par putt och jag hade en kort för vad jag trodde skulle bli en delning och kanske ett särspel. Pressen blev för stor och tävlingens första tre putt noterades. De var en liten tröst när en kille som skjutit 70 (-2) första varvet kom in med 65 (-7) andra varvet. Mina 68 (-4) och 72 (E) slag räckte till en tredje plats i tävlingen.

Jag är väldigt nöjd med hela säsongen och förhoppningsvis håller formen i sig till våren då jakten på en final plats avslutas.